Murgröna i vårat lutande utrymme i badrummet. Solen i veckan har ju varit ständigt närvarande och faaaantastiskt strålande :) Man blir som säkert alla skriver och har skrivit hoppfull om att sommaren snart kommer och att våren är här, typ.
Ja, tittar man ut idag kanske det inte känns så hoppfullt, till och med fåglarna som flyttat tillbaka har på sig ytterrockar liksom. Om man lyssnar lite närmare på deras kvitter så kan man höra en svagt bitter ton. Typ "kviddeli jävla vitt".
Från den ena bittra till den andra.
Ni som varit med här inne ett tag vet att jag är bland mycket annat, positivt, också är Bipolär och aldrig blir det väl så tydligt som här på bloggen eller hemma hos mig.
Två utrymmen som speglar mitt mående to the tee.
Men så är jag inne i något nytt, något jag inte varit med om förr och som jag då inte heller har lärt mig att kontrollera. Jag har en låg period nu, med allt från att behöva sova mycket, vara energifattig, känna sig allmänt ledsen och ja, deprimerad. Utan några egentliga anledningar och inget jag inte gått igenom förr heller. Men så har vi det nya, deprimerad och superaktiv samtidigt. That's a first.
Min hjärna säger:
"Kom igen, kom igen, kom igen, kom igeeeeeeeeeeen. Gör det här!! Eller hur skulle det bli om jag skulle göra så här, med det här. ÅÅh, jag måste mejla han och fråga. Jag gör det nu. Hur mycket är klockan, 00.30. och lördag. Skit! Jag mejlar han på måndag. Vad ska jag mer göra. ååh, en sån HÄÄÄÄR, vart är mitt block det här bara MÅSTE jag skissa ner. Fan vad bra.... Men vem gör sånt..... jag måste kontakta Kina! Hur gör man det?!! Vart är mobilen, jag måste googla KINA".
Medan kroppen säger:
Shut.The.Fuck.Up!!!
En billig men ganska snygg tvål från Rusta :)
Så där är jag nu.
Jevlar vad jag hatar det, för även om jag är energisk på en mental nivå så är kroppen jätte trött och inget blir av ändå. Sen är tonen i min monolog med mig själv allmänt nedvärderande just nu också.
Jag vet ju att det finns en massa fancy pansy förklaringar, vetenskapliga sådana om varför det blir så här och varför det känns som att kroppen och psyket hyrs ut till någon dåre lite då och då så tycker jag att det är tråkigt att vara så här.
Jag vet ju att jag är bra på det jag gör, vad det än är. Inte bättre, inte trampa på tårna, dra ner andra sticka fram hakan bättre, utan bra. Så där bra som bara jag kan vara och det är ju jätte okej. Men det är det där med att jämföra sig med andra, att tycka att aaaaaaalla andra är så jävla mycket bättre på det som gör, på sånt som jag också vill och att tycka att det hela är skrämmande för att alla kommer att upptäcka vilken bedragare jag är. För det är lite så jag känner ibland att man gör en massa saker och tycker att det blir bra och att det nog beror på tur och inget annat.
Jaja, den dåren som hyr av mig nu flyttar nog snart om inte annat får jag ta och vräka fanskapet så att jag får lite balans i vardagen igen.
Hoppas att ni haft en urskön helg :))
Stor kram från "oss" ;)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar