Den som är den

Den som är den

torsdag 12 juli 2012

Familjedagar

För en stund sedan nu åkte min mamma iväg med tre utav mina småsyskon. Vidare mot andra släktträffar i Söderhamn. Jag som älskar stora träffar, mycket folk, mycket mat, mycket underhållning, mycket skratt, ont i magen, varm i bröstet, kärlek, kaffe och fika. Så fort jag befinner mig i ett sällskap bland många och stämningen är så där virrig men ändå så ombonad då får man inte mig att röra mig ur fläcken på många många timmar.

De kom igår eftermiddag och ändå sedan de klev innanför dörren har det varit full rulle men så himla skoj alltså. Vi har Neo på tre år, han tar på sig rollen som klåfingrig. Han tar på a.l.l.t (!!) lyssnar inte på mamma, men av någon speciell anledning har han respekt för mig, än så länge. Sedan har vi Adrian, han är 7 år och har verkligen omfamnat rollen som lillpappa och know it all.
Sist men inte minst har vi Frida, den pubertala och hormonstinna 16 åringen som det första hon gör laddar upp datorn, telefon och pluggar in hörlurarna så långt det bara går. Sen får man bara frust, stön och grymtningar till svar resten av kvällen. Underbar tid hörni ;)

Vi hade tidigare på dagen varit inne i Borensberg, gått på loppis och ätit ute så vi var inte speciellt hungriga när de kom. Men lite rester tinade vi upp och så fick grabbarna och mamma äta ute på en filt på gräsmattan. Tänkte passa på att låta dem springa av sig lite energi innan man släppte in dem igen.
Så vi var ute och lekte ett bra tag innan solen blev svagare och kvällen gjorde sig redo.




Senare på kvällen gjorde vi ordning hemmagjord pizza och till det en jätte god bearnaissås som vi köpte på Maxi. Länge har jag letat en bea som smakar som den gör på restaurang och nu tror jag att jag äntligen har hittat en värdig kopia. Mycket kalas blev det den kvällen, gott och trevligt. Vi satt runt bordet allihopa och pratade tills det blev så mörkt som det kan bli nu. Grabbarna gick upp för lite barnprogram innan sängläggning och fick med sig en varsin skål med ostkrokar och chips. Mys ska det vara!



Efter några om och men med Neo innan han somnade satt vi sen uppradade, jag, mamma och Henrik och kikade på en thriller (stod det på paketet) men jag vet inte jag. Jääävlar vad rädd jag var!
Vi skriker vi Sundgren kvinnor, det ska ni ha klart för er. Om det är skrik de vill ha då är det skrik de ska få!!!

I morse blev det familjefrukost och lite "hoppa från soffan och landa i en hög med kuddar och täcken" gympa efterråt. Jag är ju värre än barnen, haha
Nu har jag nog även sett en glimt av vad som komma skall tror jag. Henrik är verkligen hur grym som helst med barn och jag, ja jag är ju ett barn själv jag så vi ska nog kunna få till det tror jag :) 

Nu sitter vi här, nyätna och trötta. Men jag är lite ledsen ändå för det är ju så mycket roligare när det är lite liv här hemma. Ljud, skratt, gråt och några måsten. Tänk vad jag längtar tills vi har våran egna lilla familj nu.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar