Kattvakt - paj på spik

Ja då var vi kattvakt åt Henriks mor och far som i sin tur är kattvakt åt Henriks bror och hans tjej. katten som är en blandning av en bondkatt och skogskatt och vid namn Nala är en riiiktig primadonna. Ni kanske inte tror att det är så mycket jobb att vara kattvakt då katter är de mest självständiga utav alla sällskapsdjur jag vet, då misstar ni er. Hon vill bli klappad medan hon äter annars hungerstrejkar hon. Man får inte heller ta upp henne utan att hon är med på det om du inte vill hamna på hennes lista av människor hon fryser ut eller inte ens erkänner deras existens. Vi skulle inte bara hit och klappa henne så att hon kunde äta vi ska umgås med henne också, hur man nu gör et med jordens mest anisociala kreatur. Det är ett fultime job som ni märker.

Vi tänkte att vi slår kamp här ett par timmar då så hon får sin dos av att ignorera oss och klappa med tassen när hon behöver äta eller torkas i röven efter lådbesök. Så jag gjorde i ordning en paj av spik i princip. Jag hittade lite broccoli, majs, räkor, paprika och rödlök. Jag brukar aldrig göra paj med äggstanning men tänkte prova idag, så jag knäckte 3 ägg i en skål och öppnade kylskåpet för att hämta lite mjölk. Ingen mjölk! fanskap, sa jag medan energiknölarna började jobba febrilt. Jag såg att de hade en trea gräddfil som fick agera som substitut. Lite kryddor på det och skjuts in i ugnen.

Henrik letade reda på en film medan vi väntar på att pajen ska bli klar, Helgonet med Val Kilmer, jag är ju liiite av ett Val Kilmer fan jag:) När jag var liten och det fortfarande fanns Okej tidningar (det kanske det fortfarande gör) så fick man alltid med samlarkort på kändisar kommer jag ihåg och mina idoler som jag alltid sparade var, Val Kilmer, Bruce Willis, Will Smith, Nicolas Cage och John Travolta. Jag var inte erat every day barn om jag säger så och det stod psykologer i rad för att få göra en djupdykning i mitt undermedvetna haha :)

Jag bjussar på magiskt dåliga kort idag, knäppta med Webcam. Det är lite roligt nu att knäppa veckokort då jag inte är uppsvullen längre utan en liten bebbebula har börjat visa sig :) Det känns inget alls faktiskt, men varje gång jag går förbi spegeln så måste jag stanna och klappa på bulan lite och ojja mig. Och medan jag står där och ojjar mig så vill jag såklart att Henrik också ska komma och ojja sig över min bula. Han är nog inte liika exalterad som mig varje gång :)

Mysigast är det mot kvällarna dock när han har sin hand över min mage medan vi kikar på tv och viskar "lilla Lill" då och då.