Vecka 8

I slutet av den andra månaden är din bebis ungefär lika stor som en böna, eller 16-22 mm. Om det är din första graviditet så märks det förmodligen inga förändringar ännu, men om det inte är din första så kanske du märker att kläderna sitter lite tightare än vad dom brukar.

Vid en undersökning skulle man notera att din livmoder som tidigare var stor som din knytnäve nu har vuxit till en grapefrukts storlek!

Bebisen

Bebisen fortsätter att utvecklas i rasande hastighet. Hudveck som ska bilda ögonlock och små örongroddar anläggs. Fostrets ögon sitter fortfarande brett isär men kommer att flytta sig till framsidan av ansiktet så småningom. Nästippen är redan bildad. Med ultraljud kan man se att hjärtklaffarna är utvecklade och luftrör från strupe till lungor är på plats i den nu allt längre överkroppen som samtidigt rätas ut.

För bara ett par veckor sedan var din bebis armar bara små stumpar, men nu har den redan armbågar samtidigt som armar och ben växer allt längre. Antydan till fingar och tår kan också urskiljas.

Du

Ett av symptomen som du kanske känner vid den här tiden är kramper och smärta i nedre delen av buken eller sidan. Detta beror sannolikt på att din livmoder växer. Var dock inte orolig om du inte känner av detta, eftersom det varierar från kvinna till kvinna. Om värkarna och kramperna åtföljs av blödningar bör du söka läkarvård omedelbart.

Många gravida kvinnor upplever också smärta som börjar i sätesmuskulaturen och strålar ned i benen. Detta kan vara mycket smärtsamt och beror på att några nerver kommer i kläm och den bästa åtgärden är att försöka ligga ned på andra sidan för att lätta på trycket på nerverna.

Fostret skyddas av en vätskefylld bubbla som utgörs av fosterhinnan och fostervatten. Innuti denna simmar bebisen tryggt och bekvämt. På bilden kan man se de växande fingrarna medan tårna dröjer några dagar ytterligare.

Navelsträngen innehåller 3 blodkärl som är ditt intimaste band med bebisen och sköter dess försörjning av syre och näring, samt tar hand om dess avfall. Vid forlossningen är navelsträngen oftast mellan 70 och 140 cm lång.


Själv mår jag som en påse skridskor ungefär. Jag sväller av känslor och svajar mellan olycklig, fly.jävla.förbannad och "skjut mig i huvudet" trött. På allt det så är jag konstant hungrig, konstant alltså. Och när jag är hungrig är jag inte bara fly förbannad längre, jag är mordbenägen! Jag skäller och andas till 10 ungefär var 5.e minut. Henrik kan inte sluta skratta åt mig och jag grinar. Men jag grinar år allt nu för tiden. Jag kan inte prata längre för allt är ju tydligen så jävla sorgligt. Som idag, en bil stannar för att släppa fram mig och jag vinkar som ett tack, han vinkar tillbaka... Jag börjar grina. Varför? Jo för att det var så snällt av honom. Sen när Sverige skulle möta England för att tag sedan grät som jag en gris när Sverige hade sjungit nationalsången. Kände mig tydligen väldigt patriotisk just då. 
Snälla, hjälp mig någon!!!!!


Förövrigt så är det väl bra antar jag ;) Jag är tacksam för varje dag som går som vi får behålla det lilla pyret, mer exalterad än så är jag tyvärr inte än.