Imorgon händer det jag väntat 27 år på

Imorgon träffar jag min pappa för första gången. 

Vi åker på min brorsons dop i Västerås och han kommer självklart att vara där. 

Han och hans fru och min andra bror som jag inte heller har träffat ännu.

Det här är den bild jag är uppvuxen med, så här känner jag min pappa. Han är såklart äldre nu, 51 år gammal och med en dotter på 27 som han ska få träffa imorgon....

Om ni bara visste som jag har drömt om den här dagen... det gick nog inte en dag då jag inte fantiserade om hur det skulle vara att träffa honom, eller funderade på vad jag skulle säga om jag gjorde det.

Idag och vid vuxen ålder så tänker jag inte längre på honom faktiskt och jag har inte känt något begär av att träffa honom eller prata med honom. Förut så ville jag ha en förklaring åtminstone då jag som barn rätt förståeligt kände mig bitter och lämnad. Men det är för att man inte förstår.. hur skulle man kunna göra det. Världen är rätt svart eller vit när man är barn och idag simmar man bland en massa gråa zoner och inget är längre bara svart eller vitt. Han var ung, mamma var ung och han ville inte ha barn helt enkelt. 

Så kan det vara och jag förstår... på ett märkligt sätt. Jag förstår.

Jag intalar mig själv det hela tiden.

 Jag förstår... jag förstår... 

Jag förstår

Jag undrar vem som är mest nervös just nu, han eller jag. 

Detta är en träff som varken han eller jag har sammansatt eller bestämt utan ödet har på ett kosmiskt vis fört oss hit och nu är det dags. Lite så känns det iallafall.

Jag vet inte hur jag känner över det här, träffen alltså, och det är ju det som är lite knöligt för jag vet inte hur jag kommer att reagera när jag ser honom. Jag vet inte om jag kommer att ta det kyligt, skaka hand, le och vara trevlig, låtsas som att den rosa megaelefanten som står mitt i kyrkan inte existerar eller om jag kommer att tappa det totalt och böla ögonen ur mig.

Nä gråta gör jag nog inte .. det tar jag i bilen på vägen hem istället.

Stackars Henrik och barnen.

Ikväll yrar jag omkring här som en katt men senap i röven. Eftersom jag har den största dejten jag någonsin haft imorgon så har jag även garderobsproblem gånger en miljon.

"Jag har ingenting att ha på mig!!!!!!" Jag har ingenting att ha på mig Henrik!" "Henrik, vet du om att jag bara har skit i garderoben?"

Ja vi får väl se... det är sådana här gånger man önskar att man drack faktiskt...

Jag kan inte skriva den sista raden utan att det börjar sticka i näsan .. haha men imorgon händer det största som hänt mig. Ingenting hittills kan mäta sig med det här.

Önska mig lycka till . 

Varm kram

Emma