En bipolär söndag

Hej på er!

Idag är en sådan där söndag som får gå i städning och röjandets tecken. För gud vet att det behövs!

Jag har funderat ett tag, tänkt, och försökt känna efter om jag vill dela med mig av en sak som är väldigt aktuell i mitt liv just nu och som jag vet andra att andra också lever med. 

Jag känner mig som jorden sjukdomsmänniska med allt vad jag skriver om Endometrios och sjukskrivningar osv. men det är inte så mycket att göra åt, det är så mitt liv ser ut och jag har ju sagt både till mig själv och er att jag vill och kommer skriva ocensurerat om mitt liv om jag tror att det kan hjälpa någon annan. 

Det är ju så att jag är Bipolär, alltså Mano-Depressiv. 

Jag är obehandlad och omedecinerad då jag är en väldigt vrång och envis människa som tror att hon "kan själv". 

Med åren kommer självkännedom och ett stort steg i denna sjukdom är att faktiskt veta om den. Redan där har du en chans att kunna göra något åt episoderna eller åtminstone minska följderna av dem. 

Alltså, när jag är i ett maniskt tillstånd är jag i min mening som farligast. Jag får så mycket energi att göra av med att jag gör ogenomtänkta saker. Alla påhitt och tankar som man egentligen ska tänka igenom innan gör jag utan att blinka. Det kan vara ekonomiskt förödande och förhållande förödande. Självförtroendet ökar medan sömnen och aptiten minskar.

Sen när jag har varit manisk i en dag eller i en vecka (alltid olika lång tid) så kommer fallet, jag blir djupt deprimerad, helt apatisk och handlingsförlamad. Det är som att all livsglädje har runnit ur kroppen och du förmår dig inte ens att komma upp ur sängen. "Varför ska jag det" tänker man. 

Kom ihåg att depressionen är helt apropå ingenting så det finns liksom inget jag kan fixa eller sörja så att det senare känns bättre. Det är helt och hållet fysiologiskt. Så vad gör man då?! 

Jag kan ju inte bara lägga mig ner och dö. Min hjärna jobbar febrilt med att hitta "lösningar" på min brist på livsglädje och tar till alla knep som vanligtvis brukar göra mig glad och inspirerad. 

Inredning till exempel.

I detta skede brukar det hända att jag möblerar om och möblerar om och möblerar om. 

När jag var yngre och inte visste om att jag led utav detta utan bara tog det för ett personlighetsdrag eller en svacka i livet så kunde jag mer eller mindre förstöra mitt hem i det här skedet. 

Jag minns när en vän kom hem till mig en gång och jag satt apatisk i min fåtölj i ett vardagsrum som såg ut som ett katastrofområde. Alla möbler stod i mitten av rummet, kläder skymde golvet, disk överallt och jag hade nog inte duschat på ett par dagar. Hon grät. Hon sa ingenting utan hon bara grät. Det var så tydligt att det var något allvarligt som försiggick med mig och hon blev rädd sa hon, rädd för att jag skulle göra något dumt. 

Så här är det, när man inte vet, när man inte förstår varför man gör så här. När man är sig själv mellan episoderna tycker man ju ändå att man är en ganska normal människa, städad och vettig.

Idag är jag mycket bättre på att kontrollera mig själv. Jag är bättre på att hantera de maniska perioderna eftersom jag vet att det jag känner bara är en reaktion på något, det är inte på riktigt. Värre är det med depressionerna, dem hanterar jag inte så bra just nu. 

Det var längesen det var så allvarligt som det har varit nu, sedan jag blev hemma om dagarna. Jag måste arbeta helt enkelt, det är vad som är bäst för mig ur en bipolär synvinkel. 

Jag läste igår historier som anhöriga till bipolära människor skrivit och där stod det om en kvinna som var tillsammans med en man som var sjuk. Hans symptom (som min är att möblera om bl.a.) var att flytta. Så de hade alltså flyttat 1 gång varje år i 10 år. Det skrämde mig, för det är exakt vad jag tänker på när jag mår som värst. Bara vi flyttar, bara jag får det där huset, bara jag får ett kök som ser ut så här etc.etc. så löser det sig. 

Vilken befrielse det egentligen är att bara veta att det man känner så intensivt och som förstör bara är en reaktion på något annat. Att veta det gör det lättare att bara sätta sig på händerna, bita sig i tungan och vänta ut elendet. 

För sen kommer dagen då det lättar och du är dig själv igen.

Ett bra tag hoppas man på.

Ja det finns ju så mycket mer att säga och skriva om, men vi tar lite i taget :)

Tillägg 2013-01-20. 13.01.

En inspirations lista på Kändisar som är bipolära.

Det finns hopp;)

Actors & Actresses

Jim Carey

Robert Downey Jr.

Ben Stiller, actor, director, writer

Lili Taylor

Tracy Ullman

Robin Williams

Artists

Ludwig Von Beethoven

Tim Burton, artist, director

Francis Ford Coppola, director

Entrepreneurs

Heinz C. Prechter

Ted Turner, media giant