Plastikkirurgi

Hm, hur startar jag detta inlägg utan att det ska verka som att jag har tappat det totalt.

Jag har aldrig varit seriös med de operationer man pratat löst om att man skule vilja göra genom åren. Visst man vill kanske men steget till att faktiskt göra det har varit väldigt långt. Nu känner jag hur det där avståndet mellan tanke och handing sakta men säkert krymper och jag tror att jag i framtiden när pengar finns kommer att göra något som jag velat göra länge och något som dykt upp nyligen.

 

Näs- och bröstoperation. Nu vet jag att många rullar med ögonen och tycker att det är så onödigt.

Och det är det ju såklart, det finns ingen nödvändighet med de operationer jag vill göra alls. Men jag vill ändå göra dom känner jag. 

 

Näsan har jag hatat så länge som jag kan minnas. Ända sedan jag var tillräckligt gammal för att ens veta vad plastikkirurgi var så har jag sagt att jag vill göra något åt den.

Vad gäller brösten så har jag fått en förhandstitt in i framtiden och jag gillar inte vad jag ser. Det är u ingen annan än jag och den jag delar säng med som ska se min bröst men jag gillar det inte.

 

Sedan jag var gravid och brösten växte från B kupa till D kupa och sedan missfallet i somras så har de inte varit sig lik. Och sedan operationen då de brände bort en massa Endometrios har jag inte haft mina vanliga PMS symtom en enda gång heller. Vilket var enormt svullna bröst. Nu bara finns de där, skadade efter år och år av att svälla och gå tillbaka.
 

Men alltså, titta på det här! (preggers bröst)
Jag hade inte ens behå på mig här utan de trotsade alla naturlagar som fanns, vägde ca 1 bly styck och stod rakt upp av sig själv.
Nu är de bara en sorlig syn...
 

Jag vill definitivt göra en operation vad gäller dem. Gör dem droppformade och inte så jätte stora utan i min naturliga storlek vilket är B-C kupa.