Den bytte plats

Bordet blev en sänggavel istället. For now. 

För någon timme sedan lämnade två stycken socialsekreterare mitt hem. De kom hit som jag bad dem och de lyssnade på mig och min vädjan och på min brors ärlighet om hur det ligger till. Sanningen är inte vacker, men det är hur verkligheten ser ut för honom. 

Jag var brutal i min plädering om vad som hänt, hur jag tyckt att vi blivit bemött och att det fick vara nog med att hatta oss hit och dit. Jag vill se action, nu! 

De sa att det lät allvarligt, att de inte hade uppfattat det som så. Allt blir så mycket lättare när vädjan kommer ifrån personen i fråga. Socialen har en en förmåga att lyssna med ett annat öra då. Om man har tur. 

Otur för dom att jag är som en blodhund som aldrig ger upp.

Men nu blev det bestämt att min bror kommer få komma till ett akutboende under helgen och på måndag skulle vi höras igen och se om de kunde fixa behandling åt honom, snabbt. 

Men för nu, för stunden, denna helg är han inte en bekymmersrynka för mig. Utan jag kan kanske unna mig ett par minutrar tillsammans med Henrik där vi bara får vara vi och göra det vi gör bäst. 

Ja, kanske.. om jag har tur