Att alltid
vara den som är den?
Ja, jag tyckte att det var på god
tid att ha en överskrift på min blogg som var mer bildlig än Emma Sundgren. Jag
satt länge och funderade över vad det skulle kunna vara. Jag önskar ju såklart
att detta skulle vara en blogg om pyssel och heminredning, min heminredning,
men då skulle inläggen hagla glest kan jag berätta. För det första så försöker
jag undvika personlig konkurs så långt det bara går och får helt enkelt lägga
band på mig vad gäller hemköpt grejsimojs och för det andra så tryter
inspirationen till pysslandet och jag önskar att det blev mer. Så, om det
skulle vara en blogg om min heminredning och pyssel så skulle det komma 1
inlägg i månaden ungefär och 1 inlägg i månaden makes no blogg.
Allt det jag tidigare filtrerat
bort för att få en mer städad och ska vi säga en mer rumsren blogg är ju
egentligen det som är mig. Om jag nu ändå har en blogg som jag vill
hålla relativt uppdaterad kanske jag ska skriva om sådant som jag har massor
att skriva om. Murphys lagar, djävulskap och en livsrefreng som går; "ja
men det kunde man ju ge sig faan på att...".
Jag vet ju hur det är att leva som den som är den. Hon som personifierar "det drabbar var 3.e person" för att hon är den där tredje personen. Hon som kliver på den enda bajskorv som ligger på en fotbollsplan och beställer en produkt på nätet som de skickar till grannkommunen 2,5 mil bort.
Hon som somnar i en busskur och vaknar i häktet. Hon som krymper den nya koftan, har sönder något värdefullt, blir lurad, tappar bort, glömmer bort osv. osv. Det är en saftig lista som vem som helst skulle bli bitter av. Men inte jag ... nej nej... inte jag. Inte ett jävlaste dugg. Komik säger jag.
Jag vet ju hur det är att leva som den som är den. Hon som personifierar "det drabbar var 3.e person" för att hon är den där tredje personen. Hon som kliver på den enda bajskorv som ligger på en fotbollsplan och beställer en produkt på nätet som de skickar till grannkommunen 2,5 mil bort.
Hon som somnar i en busskur och vaknar i häktet. Hon som krymper den nya koftan, har sönder något värdefullt, blir lurad, tappar bort, glömmer bort osv. osv. Det är en saftig lista som vem som helst skulle bli bitter av. Men inte jag ... nej nej... inte jag. Inte ett jävlaste dugg. Komik säger jag.
Jag har en mörk humor och brukar nu förtiden skratta åt eländet.
Mina vänner blir tvungna att skratta med mig såklart. Det blir nervöst
skratt och några frågande blickar emellan dem. Typ, "håller hon på och får
ett nervöst sammanbrott nu eller...". Nej då, inte än. Ännu tågar jag på
och finner det komiska i det mörka, det fina i det fula och kärlek i det
kärlekslösa.
Ja, härifrån kör jag nu och fortsätter precis som jag alltid gjort, men
filtret det kastar jag bort! :)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar