Let's talk mental health

Min syster till vänster och surpuppan bredvid, ja det är jag ;)

Det här var alltså något jag hatade något så grönjäkligt när jag var liten, att bli klädd likadant som min LILLAsyster. Förnedrande tyckte jag självklart att det var, en skymf mot mina stolta 2 år om jag ändå var äldre än henne.

Jag har under dem år som min syster varit sjuk funnits där för henne så gott jag kunnat. Om det så har varit att hon behövt ringa och prata mitt i natten, behövt att jag bara är där med henne, hjälp ekonomiskt osv. Men som nära anhörig är det svårt att vara det stödet, att finnas där utan att låta det påverka en, påverka sitt sunda förnuft och sin sida som vill vårda om. Man kan bli arg, frustrerad och trött. Det är svårt att stå bredvid medan någon man så gärna vill rädda inte som oftast vill bli räddad. Det är svårt att övertala den man älskar med resonemang som inte blir egoistiska om varför denne ska fortsätta leva när det enda den vill göra är att dö. Det är otroligt svårt att inte bli hjärtekrossande arg på denne när den gång på gång försöker att ta sitt liv.

Jag tänker.. 

Det måste finnas en mening med detta. Det måste ju gå att göra så att detta inte har varit bortkastat.

Jag berättar för henne att när hon mår bättre och känner att hon får vind under hennes vingar ska vi ut och flyga hon och jag. Hon ska överleva för att berätta för andra hur. Hon ska inspirera andra som henne och som det finns SÅ många av att så här känns det, så här ser det ut, så här fungerar det men här är jag nu.

1'500

Det är alltså etttusenfemhundra människor som tar livet av sig varje år och om man räknar in alla självmordsförsök och de närmast anhöriga är det 10.000-tals personer som berörs av självmordsfrågan varje år. Det är fler som dör i självmord än vad det är folk som dör i trafiken (500 varje år)

Vilket problem tror ni det är som får mest uppmärksamhet, vilket problem tror ni det läggs ner mängder med resurser och satsas miljonbelopp på?

Bild: cuntinglinguist