Internt skämt

Här hemma har ett stående och mycket internt skämt hägrat. Ett skämt som gör att båda böjer sig ner, tar i knäna och kippar efter andan.

 

Jag har en skatteskuld som ska vara betald nu i november senast och den har vi nu lagt undan till i 2, 5 månad. Det, plus andra utgifter så som att hjälpa min syster att komma på fötter igen efter några års sjukdom och hospitalisering har gjort att vi haft väldigt lite över efter att räkningarna blivit betalda dessa månader. Det tycker tydligen jag och Henrik är hysteriskt roligt och säger ofta och gärna flera gånger om dagen att vi inte har råd med saker och ting. "Salta inte maten för mycket nu älskling, vi har inte råd med nytt salt", "Det här är andra gången du går på toan idag babe, vi har inte råd att springa på toa stup i kvarten inte" och så går det, dag ut och dag in, det ena värre än det andra!

 

Nu ikväll, medan jag satt och .. ja, jag målade med vattenfärg (haha) sätter sig Henrik mittemot, tar upp mitt garnnystan och börjar fingervirka. Jag säger inget. Inte han heller. Jag sneglar över bordet och frågar vad fan han håller på med, Han svarar; "Jag har tappat bort min halsduk och behöver en ny"

Hahahaaaaa jag grinar alltså så roligt!

 

Efterråt gr han omkring med något som katten hostat upp kring halsen och jag är rädd och orolig för att han faktiskt kommer att ha på sig den ut, bland folk.

 

 

 

 

Det är min grabb det där ;)