Hittar ingen passande rubrik

Ni kanske tycker att det är märkligt att jag skriver så snart på min blogg om det som hänt, men jag känner att det är något jag måste prata om eller skriva om hela tiden. Annars fastnar jag lätt i mitt huvud och ältar själv och där hittar man ingen tröst.

Saken är den att jag har sedan dag 1 känt att något inte känns riktigt riktigt. Jag har med andra ord aldrig känt mig med barn. En skum känsla, när allt annat pekar på att jag är det.
Jag vet inte hur många gånger jag sagt till Henrik eller till mina vänner att jag glömmer bort att jag är det och det slår mig några gånger under dagen att"visst fasen, jag är ju gravid jag" men känner aldrig riktigt dem där känslorna.. de kom aldrig.

Jag trodde att det var för att jag försökte skydda mig själv från.. ja från sånt här. Men jag tror att jag, som ändå känner sin kropp lite allt för väl, redan visste.

Men på slutet måste jag erkänna att det blev svårare att vara iskall och ta det som det kommer när byxor blev för små för att stänga och brösten exploderade, då var det faktiskt svårt även för mig att inte våga tro på det. Speciellt nu när man hade passerat vecka 12 också.
Jag tror att det var därför det blev så himla angeläget för mig med ultraljudet, jag kände att jag fick det svårare och svårare att säga "nää, men jag tror ändå inte att det blir något".

Alla dom gånger jag och Henrik har pratat om framtiden så har jag börjat varje mening med "ja, men om det mot all förmodan skulle gå bra nu då..". Jag trodde aldrig på den här graviditeten.

En kvinnlig intuition kanske...

Vi gick precis in och skulle lägga oss nu, Henrik läser alltid så då passar jag på och blogga lite.
Jag gick fram till den mörka och massiva spegeln som står lutad mot väggen och klädde av mig.
Det är med ett sådant vemod som jag ser på min spegelbild nu.
Jag känner mig inte gravid.. men spegeln visar en annan bild och jag blir ledsen på nytt..
Jag kan ju inte gärna smeka magen, titta på den och drömma mig bort nå längre.. det finns inget där. Min kropp lever i förnekelse.

Bilden är tagen nyss

(Uppdatering 2012-07-28)

Detta är ett test från i torsdags, då jag ville ta ett för att lugna mina nerver lite. 

Är det inte de mest bisarra någonsin...

Fakta om ofostrig graviditet;

Man säger ofostrig graviditet när embryot av någon anledning inte utvecklas från ett tidigt skede av graviditeten. Ibland säger man istället uteblivet eller tyst missfall. 

Efter befruktningen så implanteras ägget i livmoderslemhinnan, men av någon orsak utvecklas inte embryot. Det kan hända vem som helst, sker vanligtvis av okända eller slumpartade orsaker och de flesta kvinnors nästa graviditet fortskrider helt normalt. 

Du kanske trodde att graviditeten fortsatte, eftersom du inte hade några smärtor eller blödningar. Du kanske kände dig gravid fortfarande, även om graviditetstecknen var svagare eftersom hormonnivåerna sjunkit. T ex kan brösten bli mindre ömma. 

Ofta vet man inte vad som hänt förrän vid en första ultraljudsundersökning då man ser en tom fostersäck. 

Om du, liksom de flesta i denna situation, var helt oförberedd på detta besked kan detta komma som en verklig chock och vara svårt att acceptera. 

Vad händer med en ofostrig graviditet 

Man vet inte riktigt varför det händer, men tror att det är en "olycka" i utvecklingen. När ett ägg befruktas av en spermie, börjar celldelningen. En del celler bildar embryot och andra bildar moderkaka och fosterhinnor. 

Ibland utvecklas inte cellerna som skulle blivit till fostret (ofta för att ett misstag skedde under befruktningen, eller att det finns för få eller för många kromosomer), medan cellerna som ska bli moderkaka och fosterhinnor fortsätter utvecklas. 

Kroppen uppfattar då inte att det inte finns något embryo och graviditetshormoner som förhindrar missfall fortsätter att produceras. 

Om man under ultraljudsundersökning ser att en fostersäck som är större än 20mm inte innehåller något embryo, så kan sonografen ställa diagnosen ofostrig graviditet eller uteblivet missfall. Hela fostersäcken måste undersökas med vaginalt ultraljud innan diagnosen kan bekräftas. Om diametern är mindre än 20mm kan det vara så att graviditeten är i ett tidigare skede än vad du trott. I sådana fall får du förmodligen göra ytterligare en undersökning en eller två veckor senare. Om det fortfarande inte finns något embryo då, så kan man bekräfta diagnosen. 

Vad händer när man fått diagnosen? 

Du kommer att få rådgivning och stöd, men kommer inte att behöva bestämma dig för vad du ska göra genast. 

Du kan vänta tills du får missfall på naturlig väg när nivåerna av graviditetshormon till sist faller, men det kan ta flera veckor. Om du haft blödningar eller bruna flytningar, så kan det vara värt att vänta och låta naturen ha sin gång. 

Många kvinnor föredrar att genomgå en skrapning eller ta medicin som påskyndar missfallet.