Tågdåren & gästrummet

Joo, jag fick ju för mig att möblera om igår. Klockan 23.00. Så, runt med sängen, in med bordet igen, bytte lampa och matta, ner med den andra mattan till garderobrummet och ut med den som redan låg där till hallen och den som låg i hallen till tvättstugan. Jag bar in några tavlor som ännu inte fått komma upp då jag är osäker på ramarna. Vet inte om jag vill att de ska vara vita eller svarta. Jag vill inte vara tråkig och säga vitt, men jag måste nog säga det ändå. Eftersom väggarna är beige/sand så blir det för mycket jordelement där inne så jag skulle behöva väga upp det med mer metallelement (vitt) för att det inte ska kännas så murrigt. 

Lite färska blommor och en radio som råkade vara i "Årets färg 2014" Radiant Orchid, alltså lila.

House Doctor ljus

House Doctor kudde och en hemmagjord kudde.

Jo förstår ni, idag bjöd en annan idiot på show på tåget. 

Stressad som ett as springer jag omkring här hemma och försöker ställa iordning och fixa allt innan barnen kom och nu innan Kimmy flyttar imorgon. Jag städar och försöker även fixa till mig själv då jag även var tvungen att tvinga in en tur till Linköping också då jag hade ett möte där.

Men innan jag kunde åka någonstans var Kimmy tvungen att komma hem med mitt busskort. Väl i Motala sätter han sig på fel buss och hamnar alldeles för långt hemifrån för att kunna gå och komma i tid så in i bilen och slira iväg och hämta upp han, hem, släppa av, dammsuga av övervåningen, hota honom med att förstöra hans nylle om han förstör min dator och sen in i bilen igen mot station. 

Jag hade planerat så att jag skulle vara tillbaka i Motala till 16,15 igen så jag kunde hämta Henrik, svänga förbi hemma och sen åka och hämta barnen på dagis. 

Jag hoppar på tåget, åker en bit, pratar med barnens mamma, Henrik och Kimmy och hajar inte tills förrän de ropar ut i högtalaren att vi närmade oss Tranås.

Tranås, tänkte jag. Vart fan ligger Tranås. 

Jag visste ju att jag hade fört talas om det förr men kunde för mitt liv inte komma på vart det låg eller om det låg i riktning mot Motala så jag reser mig upp i panik, stirrar om kring mig tänker "tänk Emma, tänk".

Jag frågar första bästa om hon vet vart vi stannar efter Tranås varpå hon svarar med någon som bara gör mig ännu mer förvirrad.

Skiiiit, säger jag. Lite roligt ändå nu när jag tänker på det att jag inte kunde fråga rakt ut om tåget gick mot Motala för att undvika att se ut som den största idioten då jag inser att jag åkt 15 mil åt fel håll typ. 

Vidare springer jag mot konduktören och frågar vart vi är på väg, han svarar med namn på de städer och samhällen vi åker emot och jag inser fort nu att jag måste av tåget. 

Jag går mot dörren och ska trycka på knappen... ja då åker tåget.

Ögonblickligen börjar jag grina. 

Jag ringer Henrik och förklarar vad som hänt och bölar högt och tydligt medans jag gestikulerar med ena handen och torkar snor med den andra. Det var nog ingen på det tåget som inte visste att jag var hon som skulle till Motala men hamnade i Aneby, Jönköpingskommun.