Den bästa helgen på länge

En helg med de bästa

Födelsedagsflickan min. Vackra Angelica 

Ett kryssbord a la Emma :) 

Värdinnan Sofie med lilla Sigge (Sigrid)

Några bilder från deras fiiiiiina hem!

Lite Zbh ;) 

Den bästa Anna jag vet! 

Åh min Erica :D Med nyaste tillskottet Noel. En riktig charmör!

En suddig Hanna :S Som såg ut som en riktig dam den dagen. Fick lite Kennedy feeling :D 

Anna tog med sig paj.. nyttig paj :D

Alltså huuuuur söt får man bli?!

"William, ställer du upp på ett kort ällä??" 

Gordon, my frenemy!

Som ett uppkastat föremål störtar man onekligen neråt efter ett par dagar i ett euforiskt tillstånd. Jag har mått som en kubb i mammafamnen och har haft en period av en massa energi med en hel del skapande. Men det har nu resulterat i ett par dagar i en betydligt lugnare tempo där jag i vanlig ordning känner mig orkeslös, livslustfattig och deprimerad. Skillnaden denna gång är att jag vet att jag inte är det. Jag vet med alla fiber i min kropp att jag inte alls är något utav det. Jag är ju en otroligt odeprimerad människa, full med livslust och ork.

Egentligen.

 Jag tänker inte ens kämpa emot det, jag förstår att jag har haft ett emotionellt träningspass de senaste veckorna och att jag behöver återhämta mig och samla kraft. Så det gör jag. Typ. Dagarna har sett ut som så att jag sovit i ett till 11 på dagarna (blä), druckit trettioelva koppar té och tittat på The Blacklist under ett täcke i soffan. Det är vad jag gjort. Skolan, Kimmy, byggen, bloggar och annat kraftigt har fått vänta. Jag sparkar ju dock på mig själv under tiden för att jag inte gör något, tar mig för något. Jag vill ju göra något men min kropp vill ej och det är den som styr just nu. 

Men en otrolig helg har jag haft iaf och hur mycket kraft som än gick åt under den så samlade jag även på mig i ett par helt andra depåer. Kärlek, glädje, skratt, värme och inspiration samlade jag på mig på de korta dygn som vi var uppe där skogarna består av gran och solen inte alls känns lika gul och exotisk som här nere. Gästrikland. Mitt hem. Det ställe som mitt hjärta flimrar till av och min mage fylls med bomullslena känslor.

Mina finaste Angelica och Alsen (Fredrik) fyllde år och det bjöds på fest. Långbord, mat, fina människor och så mycket skratt att jag tappade rösten. En lyckad kväll alltså :) En kväll där jag var mig själv på ett sätt jag inte varit på så länge. På flera år. Dagen efter hade vi bestämt för att träffas hemma hos Sofie där vi skulle kramas, klämma och känna på varandra. Prata en hel del strunt och samtidigt kika in Zbh kollektionen som jag bara "råkade" ha med mig ;) 

Som avslut på helgen åkte vi till Jenny för att kramas en stund på sjukhuset där hon låg nyopererad för gallsten. Den arma flickan. Hon har ju inte den största turen den där :S Hon opererades för cystor för inte så längesen. Tur att hon tycker sövningsbiten är behaglig iaf. 

Trött, harmonisk och lycklig återvände vi på söndagskvällen tillbaka till Motala. Och här som redan skrivet går jag för tillfället på sparlåga. Men det är okej. För jag vet att jag har det roligaste utav de roligaste framför mig, en underbar syster, bästa vänner och en hel del kreativitet i min kropp. Bara det gör mig lycklig i hjärtat. Bara det gör att jag känner mig lyckligt lottad och hög på livet.