Olycklig

Jag kan inte förklara varför. Det enda jag vet är att jag ÄR så djupt olycklig just nu. Nu när jag borde vara som lyckligast. Jag borde gå omkring och vara så tacksam just nu. jag har ju det bra! Fantastiskt bra, finns inget att klaga på. Vårt boende ligger otroligt fint till, jag har en underbar kille som får mig att skratta varje dag, jag är äntligen gravid och snart vankas det även 4 veckors semester. Jag har ju en tillsynes ljus tid framför mig men ändå kan jag inte förmå mig till att vara lycklig. Vad är det för förbannat fel, tänker jag hela tiden. ”skärp dig!

Men ja, kanske ska man bara infinna sig att man kommer i olika perioder och att allt inte kan vara bra hela tiden för hur ska man då veta om att man har det bra, och all den andra smörjan man matar sig själv med konstant. Kanske ligger det någon sanning i där.

Det enda jag vet är att det banne mig inte spelar någon roll hur jäkla låg jag än blir så jag ger aldrig upp, jag lägger mig aldrig platt och jag kämpar alltid på som en jävla galning. Konstigt, drygt också ibland när det enda man vill är att ligga och slicka sina sår men otroligt tacksamt i slutändan.

Nu får vi se om denna period har ett naturligt avslut eller om jag är tvungen att ta tag i saker själv och det kan se ut på lite olika sätt. Ett avbrott och en resa kanske. Jag åker ju till Gävle nästa fredag, kanske gör det susen. Det borde det göra J

Ja det var väl allt ält från mig denna dag, kom gärna tillbaka imorgon då jag tar mig an ältandet igen fast då från en annan vinkel ;)

Haha

Ha det bäst allihop och smörj in er om ni ska vara i solen *hyttar med hela näven*