Dille på att bädda & en skräckfylld resa

Jo, ni förstår att jag har hittat en ny form av meditation. Något som jag kan sysselsätta mig med precis huuuur länge som helst. Bäddning.

Jag provar att bädda i olika kombinationer, fotar, byter, puffar, lägger till fotar, tar bort, står längre bort och betraktar, lägger till, fotar.. ja ni förstår.

En bädd av massa dun, fluff och fräscha färger är min melodi. Crisp, crisp, crisp! ;)

Henriks sida.

Snart ska jag hoppa in i duschen och vid lunch tiden hoppar jag in i bilen som ska ta mig till Gävle, till min syster. 

Min syster fick tyvärr besked om tumör i huvudet för ett tag sedan som hon nu behandlas för. Den är godartad tack och lov men jag vill ändå upp och rå om henne lite. Det är ju oavsett typ av tumör aldrig roligt att få det beskedet. 

Så idag åker jag upp. Kör den skräckfylla vägen förbi Stockholm där jag aldrig vet vilken fil jag ska ligga i och där min roadrage blir värre än någonsin.

Jag kommer att växla mellan fruktansvärt ursinne, total förtvivlan och händerna släpper inte 10 och två greppet om det så gällde liv och död. Vilket jag tycker hela resan handlar om i princip. Är det inte en sicksackand och filåkande Stockholmare som har ihjäl mig så är det en eller ett par älgar som har det. 

Förhoppningsvis hörs vi lite senare igen ;) 

Ha en fin tisdag! 

Kram