Dagarna består just nu utav att reda ut denna härva jag befinner mig i. Igår handlade det om att kliva upp tidigt, jobba, prata med olika myndigheter, arbeta ännu mer, smila på jobbet för att ingen ska se hur jävla trött jag är, försöka att få hem min bror ifrån den eländiga knarkarkvarten han letar sig till när vi är på jobbet, åka hem, laga mat, möta min bror i hallen påverkad, igen, göra ett val, kasta ut honom, gråta floder, känna hur hjärtat går sönder, bli hotad, bli rädd, ringa polisen, bli hysterisk, lämna sitt hem, bli lugn, gå hem, gråta ännu mer, somna, vakna, åka till jobbet, smila för att de inte skulle märka av mina små ögon och mitt svullna ansikte, prata med fler myndigheter, försöka hitta min bror, åka hem, ringa fler samtal, städa, få tag i min bror som ber om hjälp, som ber mig hjälpa honom, lägger fram rena kläder, en ren handduk, bäddar rent i hans säng, tar emot en rödgråten bror som ber om ursäkt och som ser härjad och trött ut, pratar en stund, ber honom att duscha, beställer pizza, myser i soffan, känner hur jag släpper ner axlarna en bit, känner mig trött och tror att jag nu ska gå och lägga mig i en mindre koma. Imorgon ska jag ta ledigt från jobbet, ringa socialkontoret och be dom komma hem till mig och höra vad min bror har att säga.
Ja någon dag kommer även detta vara ett minne blott.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar