Den som är den

Den som är den

torsdag 27 september 2012

Inatt brakade hela helvetet lös + DIY

Japp, från att hela dagen ha gått omkring och andats slippapper. Det var inte täppt, det var inte snorigt utan helt torrt ända upp till hjärnan som låg och guppade i slem.  Men så inatt när jag precis hade slagit ihop ögonen och borrat in huvudet i Henriks nackhår öppnade sig helvetes portar i form av mina näsborrar.. rättning, en näsborre i taget. De hade något slags samarbete de två så när den ene jobbade övertid för att tömma det innehåll som legat och gosat till sig i bihålor och huvud stängde den andra ner verksamheten helt. Totalt. Inte en molekyl av syre kom varken in eller ut ur den lille ******!

Jag kan bara tänka mig dem haranger av ordbajs Henrik kommer ösa över mig när han kommer hem. Hahaa, kanske inte så där direkt för man kan ju faktiskt inte rå för om man är sjuk, meeen jag kommer få höra dem där "subtila" gliringarna så som "guuud vad trött jag är idag" "Jag sov så dåligt inatt" IDAG var en tung dag du babe" och jag kommer gå omkring och låtsas som om solen skiner, vilket i sin tur kommer driva honom tillslut att gå rakt på sak. "Gumman, du kan väl gå upp och snyta dig istället för att ligga och snora i min nacke nästa gång, okej?!"

 Men här sitter jag nu, i min Thailändska silkesmorgonrock som är "natthavs" blå med en massa vita och rosa blommor. Det är min ledighets morgonrock.

Idag då, ja idag ska jag knapra Panodil i hopp om att få ner febern, jag ska titta på avskyvärt mycket tv och jag ska sen när jag orkar pallra mig neråt baka mig en kladdkaka (igen) och smälla i mig den helt själv. Kanske gör jag två så att jag och Henrik har något att dela på när han kommer hem, haha

Jag tänkte slänga upp en bild på min alldeles egengjorda lampa som hänger ovanför köksön. Jag fick idén för länge, länge sedan men så kom livet emellan och Clas Ohlsson påsen blev liggandes för att samla damm.




Att den är lite sné och vind är ju sådant man får räkna med och acceptera.... aaaacceptera..... ja, det tar ju sin lilla tid det här med att acceptera de snéa och vinda sakerna här hemma. Men ett par varv runt i köket medan man eyeballar det snéa, kämpar emot lusten att rätta till och böja till och mantrar genom låsta käkar "jag accepterar det som är snett och vind, allt behöver synnerligen inte vara perfekt jämt, det är ok ändå. Acceptera nu för faan!" Så blir det ju faktiskt bra tillslut.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar