Orolig

Ni kanske märker att jag sitter som fastklistrad vid datorn.. Jag kan inte sluta tortera mig själv genom att läsa om alla som gått på ultraljud bara för att få veta att fostret dött flera veckor tidigare. 

Jag vill såklart inte läsa om de, det jag vill är att hitta något som stillar mina redan befintliga mardrömmar. 

Jag sover såå dåligt nu och jag tänker på det hela tiden, även om jag är mitt i ett samtal med någon så finns de oroliga tankarna med mig och jag har svårt att fokusera. 

Varför kan man inte bara vara glad? 

Nej det går inte.. jag har faktiskt inte fått det bekräftat att allt är OK, jag kan bara inte släppa det och tänka att det nog är lugnt för tänk om, tänk OM det inte är det och så har du tillåtit dig själv att känna en sådan innerlig glädje över detta... nej det går inte, jag skulle inte klara det.

Kanske har det att göra med att vi vet att om vi förlorar våran lilla fis nu, som är ett mirakel från att börja med, ingen blev väl mer förvånad än mig att jag blev gravid från första början liksom. Så finns det en stor chans att vi kanske inte lyckas igen, själva. 

Jag vet inte om jag orkar det. Nu har man ju fått smak på hur det är att vänta barn, jag vill ju ha vårat barn.. 

Jag ska i alla fall ringa BM imorgon och förklara att jag snart oroar ihjäl mig, knappt sover och gråter i tid och otid. Jag kan inte vänta tills på torsdag, det bara går inte. Det skulle lika gärna kunna vara 1 år framåt i tiden...