Nyss hemkommen från bion, och den var heeelt klart sevärd!
Nu sitter jag här i kjol och bh medan jag torrsurfar och Henrik sprang upp och spelade tv.spel.
Vi gick in till stan och vi gick tillbaka, så 8 km promenad även idag.
Fast idag gick det som i ett ögonblick att ta sig fram, man tänker inte på sin omgivning, man tänker inte på hur tråkigt och långt det är, man tänker på en hel del annat och innan man ens hunnit reagera så är man framme vid bion.
Skönt att inte tänka alls en stund.
Jag vet inte vad det är som kommer hända i oktober, men oktober är den månad som dyker upp i mitt huvud varje gång jag försöker tänka framåt och visualisera tiden när det börjar kännas normalt igen, när jag börjar känna mig som mig själv igen.
Jag får en klar bild framför mig, hur jag står i köket i en stickad tröja, mitt hår är lite längre än vad det är nu, det ser mörkt ut ute medan ljusen brinner inne och jag känner mig rofylld...
Dit längtar jag, till en tid då ingen sorg tynger oss längre, en tid då det är han och jag och våra liv och våran vardag som är den centrala biten i vårat förhållande igen, en tid där allt är så normalt som det möjligt kan bli.
Jag tror det är vad oktober kommer bli....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar