Mystic blue

På vägen hem idag stannade vi till och pratade med grabbarna vid bron. Grabbarna är alltså änderna. Det finns några änder här och dom är otroligt sällskapliga. Så vi tog oss ett snack med dom och tog det lugnt en stund. Jag fick syn på några strån jag ville plocka med mig hem och ha på köksbordet och så fick det bli. Men det kom inte utan sviter om jag säger så. Bränskador av den tredje graden och brännässlor som nästan brände näven ur led på mig. Det blev en tragisk liten bukett, gles och vissen. Arg som ett bi var jag hela vägen hem och mer eller mindre hela kvällen här hemma med. Henrik äter på övervåningen idag medan jag har suttit nere och moffat som en både blind och döv småhund. 

Henrik ropar 

"Jag älskar dig gumman!"

Jag

"Jag älskar dig mer på distans bara så du vet"

Henrik svarar

"hahahahahahahahaahahaha, du är sååå go när du är arg!!!"

Jag skriker tillbaka

"tur för dig att du inte var här nere nu för då hade jag kickat ditt ass!!!"

Jag överdriver såklart en hel del här på bloggen och jag är inte fullt så där hemsk som många måste tro. Nu vet jag att en hel del människor brast ut i ett Hööö!! Jo jag är ett riktigt PMS monster, inte så mycket att göra åt än skratta åt det.. efteråt.

Nu ska vi hugga in på Hemmakvälls påsen iaf, det är ju helg mitt i veckan och då har jag bestämt att man FÅR äta cheeseballz och man får dricka Coca Cola så det tänker jag göra nu, så det så :)