Ett beslut

Jag snubblade in på en text idag

"Mellan var sjätte och var åttonde par i Sverige har svårt att bli gravida. Detta sker samtidigt som politiska regler gör att de flesta inte får hjälp av sitt landsting för att kunna bilda familj. Istället tvingas de betala behandlingarna privat, förutsatt att de alls har råd att göra det. För många är enda chansen att vända sig utomlands för att få vård. För att uppmärksamma detta har föreningen Barnlängtan- patientföreningen för ofri- villigt barnlösa, tillsammans med ett flertal bloggare utnämnt dagen före Morsdag till: De Ofrivilligt Barnlösas Dag. I år infaller det den 26/5. Deras mål är att sprida kunskap om både problematiken, sjukdomen och hur politiska vårdbegränsningar slår mot de som är drabbade av ofrivillig barnlöshet. Wilda Mathilda, som är initiativtagare till dagen, skriver om sin barnlöshet och har inte bara fått många frågor kring sin barn- löshet, utan även stött på mycket fördomar kring sin kamp om att lyckas bli gravid. Mer om detta går att läsa i Wilda Mathilda's blogg".

Texten hittade jag hos Ifdayswerehollidays.com

Med detta vill jag berätta att jag och Henrik har tagit ett beslut och det är att skjuta upp IVF.

Det känns inte helt 100. Jag har inte sett framemot det på det sätt som jag trodde jag skulle göra och det känns inte som att mitt hjärta ligger i det här riktigt än.

Vilket är skönt på ett sätt. Jag har varit i situationen där det har varit precis tvärtom, där jag har andats, levt, sovit, drömt, pratat och läst allt jag kommit över om IVF, barnlöshet, bebisar, graviditeter m.m. Det är inte önskvärt!

Det känns bara som att jag är nöjd som det är just nu. Henrik gör mig lycklig och jag trivs med mig själv. Det finns så mycket som jag vill hinna göra med honom och överhuvudtaget innan det hela tar en vändning mot något annat, antingen i och med en graviditet eller med den psykiska ohälsan som kan komma att följa med besvikelsen av misslyckade IVF försök. Nej, hellre "misslyckas" jag på det naturliga sättet ett tag till, bara är och samlar krafter för att sedan kämpa för vår familj. JA det var väl det egentligen...

Nu, fika :)