Ibland, lite så där när man minst anar det kan det rusa som en ström av lyckokänslor i mig och i ett nafs blir jag så där kär i livet, i alla människor och det finns absolut inget ont i mig, ingen avundsjuka och ingen bitterhet. I de ögonblicken släpper all spänning i kroppen och jag antar att man uppnår någon nivå av Nirvana som bara munkarna i Tibet vet något om.
Om jag kunde skulle jag säga till varje människa jag möter och skriva i varje blogg jag kommer in på att:
"fan vad du är grym! Fina människa!"
Tänk om detta bara kunde hålla i sig, tänk om man kunde försöka leva ett liv där man inte känner avund eller bitterhet utan där man istället känner att man gläds med varandra. Där man känner att man blir inspirerad och sporrad av den andre.
Jag tror faktiskt på den gamla skrönan om att universum ger tillbaka det du sänder ut och blir då mycket nyfiken på vad som kan hända, vilka förändringar jag kan se bara av att ändra min syn och min attityd.
Om det bara ger mig ett liv med den känsla jag besitter just nu är jag redan där en mycket förmögen kvinna. För den här Nirvana trippen är nog bättre än någon substans som finns där ute.
Stor kram till Er :)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar